SURKART.....
...har matte kallat mig, den senaste tiden, MORR!!!! Klart att ponken blir sur när man bara får trava på asfalt. Dan efter födelsedagen( min alltså), kunde matte knappt resa sig från sängen. När hon väl kom upp, kunde hon inte stödja på vänster ben. Hon fick använda käpp!!! Hon hade fått ich...ich...matte, vad heter det? Jaha, ischias. Så ut och springa i skog och mark, var inte att tänka på. Matte hade så ont, de här första dagarna, så hon låna husses elscooter!!! Så ponken fick lära sig gå/springa jämte den. Men det bidde bara på asfalt, GRR. Efter några dagar blev det lite bättre, hon kunde halta fram med hjälp av käppen. Men inte bidde det några långa promenixer inte. Är det konstigt om ponken är lite sur?????
Dessutom har det blitt massor med träning. Hur kul är det att....
...ligga still och glo i flera låånnggga minuter! Eller att...
...sitta still, ännu längre. Inte konstigt att ponken ser lite sur ut.
Igår gick matte ÄNTLIGEN utan käppen!!!! Hon har fortfarande ont i benet...men hon börjar allafall gå nåt så när vettigt. Så man slipper att skämmas för matte, VOFF.
Och igår började dt bli lite kuligare igen. Jag träffade nämligen....
...Zitagumman igen,JIPPI. Vi sprang och busade en stund, men vi blev trötta rätt fort. Det var ju så himla varmt ute!!!
Med våra pälsar, kändes det nästan som en bastu.
Zitas matte satte sig i gräset, och vips var ponken...
...hos henne. Ville ha en massa klapp och kram. Får nästan aldrig nog av sådant, VOFF!!!
I dag har matte och jag ÄNTLIGEN varit ute i skogen igen. Jisses vilket ös det var på mig. Springet i benen ville liksom aldrig ta slut. Över stock och sten, in i snårskogen. Matte hängde inte med, så hennes förbenade visselpipa gick varm. Men kuligt hade jag.
Dessutom har det blitt massor med träning. Hur kul är det att....
...ligga still och glo i flera låånnggga minuter! Eller att...
...sitta still, ännu längre. Inte konstigt att ponken ser lite sur ut.
Igår gick matte ÄNTLIGEN utan käppen!!!! Hon har fortfarande ont i benet...men hon börjar allafall gå nåt så när vettigt. Så man slipper att skämmas för matte, VOFF.
Och igår började dt bli lite kuligare igen. Jag träffade nämligen....
...Zitagumman igen,JIPPI. Vi sprang och busade en stund, men vi blev trötta rätt fort. Det var ju så himla varmt ute!!!
Med våra pälsar, kändes det nästan som en bastu.
Zitas matte satte sig i gräset, och vips var ponken...
...hos henne. Ville ha en massa klapp och kram. Får nästan aldrig nog av sådant, VOFF!!!
I dag har matte och jag ÄNTLIGEN varit ute i skogen igen. Jisses vilket ös det var på mig. Springet i benen ville liksom aldrig ta slut. Över stock och sten, in i snårskogen. Matte hängde inte med, så hennes förbenade visselpipa gick varm. Men kuligt hade jag.
Kommentarer
Trackback
